Klarna Drops by Petter Northug - YouTube

Hej! Jag heter Petter Northug. Välkommen till mig.

Jag valde lägenheten för den är central. Det är lätt att ta sig till jobb, träning

och lätt när jag ska resa.

Jag flyttade till Oslo eftersom det var här arbetet skedde.

Eftersom jag reser mycket är det en fördel att bo centralt.

Då föll valet på Oslo, men jag vill inte bo i här i längden.

Jag är från Trøndelag, från en liten gård, på en plats som heter Mosvik.

Jag passar bäst utanför stadslivet.

Följ med mig in i köket och titta.

För mig är lägenheten egentligen bara en plats

att landa på mellan jobb, träning och resor.

Jag är på språng mycket i livet.

Så var det också när jag var elitidrottare.

Det sitter i.

Jag vill skapa ett hem så småningom, men jag har inte kunnat.

Jag hoppas att jag, nu när jag är äldre,

ska få lite mer hemkänsla.

Det har jag inte klarat att skapa i livet än.

Den måste värmas upp innan man kan sätta på kaffet.

Köket är inte viktigt. Jag lagar inte mycket mat.

Det hänger i från tiden som idrottare.

Vi blev serverade mat på hotell.

Man åt det som dukades fram.

Det är en ovana.

Jag lagar knappt mat. Bara enkel frukost och lunch.

Ja, den där kokboken ser väldigt fin ut.

Det kan användas som ett slags...

Vad ska jag säga?

När jag vill beställa mat bläddrar jag i den.

Jag läser inte det som står till höger.

Jag använder bara bilderna

som inspiration när jag äter ute eller beställer mat.

Förutom kaffemaskinen

är det inte mycket här som jag använder så ofta.

Kranen kanske.

Vi provar maskinen.

Det här ljudet symboliserar början på dagen för mig.

Det är lite irriterande.

Samtidigt betyder det att dagen är i gång.

Jag tror att bilden är från Trønder-Avisa.

De utser Årets idrottare varje år.

-Tänker du inte hänga upp den? -Jag måste bara hitta en plats.

Hammare och spik.

Jag har inga medaljer i lägenheten.

De är utspridda, på museer.

I Nord-Trøndelag hänger medaljerna från VM i Oslo.

De är utspridda.

-Har du gett bort dem? -De är utlånade.

De är utställda så att folk kan se dem.

Jag tycker att det är trevligare än

att ha medaljerna i en byrålåda där ingen har glädje av dem.

Innan vi går in i vardagsrummet måste jag visa min enda upphängda bild.

Den föreställer den störste svensken av dem alla:

Kung Carl Gustaf.

Han är en stor förebild. Jag har träffat honom.

Han har varit med på skidmästerskap.

Och jag fick pris av honom på Slottssprinten i Stockholm.

Den gången jag vann.

Det är en helig känsla när man vaknar och går in i köket,

hälsar på Carl Gustaf och går vidare.

Då har man gjort sin plikt innan man går vidare med dagen.

Han har uttalat sig, i svensk media, att jag har varit lite "kaxig".

Det stämmer, Carl Gustaf.

Han är också lite "kaxig" på den här bilden.

Jag ser likheter mellan mig och kungen. Vi är nog lika.

Jag hoppas att han blir glad om han får veta detta.

Då hoppas jag att han blir rörd.

Och skickar en liten tanke till mig.

Det här är mitt vardagsrum.

Den här soffan hade jag i mitt lilla hus i Byåsen.

Den tog jag med till Oslo.

Den är kanske lite för stor för vardagsrummet,

men den passade i ett biorum som jag hade där.

Det är en modulsoffa, så den ville jag ta med mig.

Så här brukar inte min soffa se ut.

Jag har fått lite hjälp, som ni ser, med kuddar och sådant.

Jag kanske får mer lust att ligga och sitta här nu.

Titta på tv, sova, koppla av här. Jag hoppas det.

Här ser vi min svarta tv-bänk. Jag har köpt den själv.

Och ett litet värmeelement som ramlade ner ganska tidigt.

Jag har inte hängt upp det igen.

Ett flyttbart värmeelement som håller värmen här när det blir kallt.

Ett superflyttbart värmeelement.

Det blir som ett husdjur i hemmet. Det ger dig värme.

Det här bordet fick jag upp

med hjälp av min pappa och två kompisar.

Jag tror att det väger över hundra kilo.

Vi blev ovänner på alla fem våningar upp.

Jag äter sällan måltider. Om jag äter så är det på den sidan av bordet.

Alla smulor hamnar på ett ställe.

Det blir lätt för städerskan att vända tangentbordet, eller torka.

Det här är min arbetsyta, min stationära dator.

Jag vill ha en stor arbetsyta.

Och jag gillar att titta på fotboll

och att ha e-post och flera fönster öppna samtidigt.

Jag har blivit väldigt förtjust i storbildsskärm.

Jag gillar den monstruösa skärmen.

Var kommer namnet "Jantelov 1" från?

Det var när jag och två vänner diskuterade detta.

Det var förmodligen så långt tillbaka som 2010, 2011.

Vi pratade om att jantelagen förknippades med mig,

gällande idrott och uppförande.

Då var sociala medier och Instagram inte lika högtidliga som nu.

Så jag bytte smeknamn.

-Har du bytt? -Ja, till Jantelov 1.

Jag har varit ganska ärlig i hur jag har uttryckt mig.

Och det har träffat ett antal personer i längdskidåkningsfamiljen

som vill att längdskidåkare ska vara lite fyrkantiga,

tråkiga, återhållsamma.

Då stöter man på lite motstånd,

när man väljer den vägen.

För mig var det motiverande.

Jag har inte använt eldstaden. Den är oanvänd.

Den var så när jag tog över lägenheten.

De tre vedträna som ni ser i den öppna spisen ingick i priset.

Det här är en luftfuktare som jag fick i födelsedagspresent.

Den är oanvänd, som mycket annat i huset.

Vi går vidare. Det här är min cykel. Den står här för vinterförvaring.

Jag är en finvädercyklist.

Jag cyklar bara när det är över tjugo grader och soligt.

Den bär jag upp varje gång.

Om jag har den i källaren kan den bli stulen.

När jag vill koppla av blir det med träning.

Då får jag en paus från vardagen. Och kommer ut. Helst.

Jag njuter av timmarna jag får med träning

och kopplar av.

Jag blir kreativ när jag tränar.

Om jag har kört fast löser jag det med att träna.

Det börjar bli några år sedan nu.

Jag var ute och åt lunch en söndag.

Jag tror att det var 2016. Någon kontaktade mig.

Chefen för Pushwagner erbjöd mig en tavla.

Han hade ett galleri tvärs över gatan från där vi åt.

Han ville ge mig en valfri bild. Då valde jag detta kaos.

Det var mycket galenskap i alla Pushwagners målningar.

Jag hittade ingen som "var Petter".

Jag kliade mig i huvudet.

Jag tänkte: "Jag tar den som verkar mest galen."

Han verkade lite galen.

Jag ville välja en som var minnesvärd.

Då fick detta kaos följa med hem.

Vi går in i sovrummet. Det är här jag tillbringar absolut mest tid.

Det viktigaste är tv:n,

som är justerbar i förhållande till vinkeln.

Jag kan bara ligga här.

Och slappna av.

Det händer ofta att maten följer med in här

och att det är mycket stök i det här området. Tyvärr.

Jag gillar verkligen att äta i sängen.

Efter jobb och träning är det lättast att ta med allt hit.

Och bara få ha allt i närheten.

Då myser jag och tittar på tv.

Då har jag det magiskt.

Utan sängbord blev jag bra på

att hitta maten, eller fjärrkontrollen eller telefonen.

Jag behövde inte ens titta ner.

Eller, jag minns var jag slängde dem.

Det är jag duktig på. Det har blivit min specialitet.

Nu har jag sängbord och behöver inte leta efter kontroller,

om de inte ramlar ner här.

Dessutom har jag egyptisk bomull.

Jag kan inte äta här längre.

Då måste jag äta här.

Låta det drösa ner här.

Jag är bra på att smula ner här.

Jag ser fram emot att gå och lägga mig i sängen i kväll.

Det finns inte mer som är spännande i det här rummet.

Det enda som är lite kul här är

en hälsning till min vän Calle Halfvarsson.

Jag tänkte egentligen skicka den till honom i julklapp.

Jag kunde inte.

"God Jul, Calle. Från Petter Northug."

Den är från VM-stafetten 2013. Då kom Calle tvåa.

Men jag skickar den till honom nästa jul.

Bli inte förvånad om du får den här med posten, Calle. Vi är vänner nu.

Jag tror att ett hem kommer att betyda mycket mer för mig

i nästa livsfas, när jag slutar jobba här

och inte är så knuten till Oslo. Då kanske jag flyttar hem.

Jag ser fram emot att bygga mitt eget hus.

Det blir kul. Det gläder jag mig åt.

Om ni kommer på besök om tio år bor jag troligtvis i Trøndelag.

Kanske i hemtrakterna eller i Trondheimsregionen.

Någonstans där i alla fall.

Kanske har jag hittat ett större ställe och har familj.

Nu ska ni få se badrummet. Det är ett rum jag verkligen gillar.

Jag gillar att det finns lite plats.

Det blir mycket träning för min del.

Här kan jag slänga smutsiga träningskläder.

Det är bekvämt för mig att slänga dem i ett hörn.

Jag gillar stilen, att det är en mörk färg.

Jag gillar att jag har en liten minibubbelpool här.

Det är fint på vintern.

Den har jag inte använt så mycket.

Men när jag hinner ligga där är det skönt och behagligt

att ta ett avkopplande bad.

Det stora badrummet var ett av skälen till att jag köpte lägenheten.

Som ni ser i bakgrunden har jag Høie-handdukar i turkisk bomull.

Det speciella med den är att den blir mjukare och mjukare med tiden.

Perfekt för mig som inte gillar att köpa nya saker.

Jag vill använda allt länge. Tänk så bra de är om 25 år.

Det här rummet har använts mest som garderob för mig,

med väskor och kläder,

men nu är det mer hemtrevligt.

Här har jag tagit emot besök av familjen.

Jag är snäll och bjuder in

om någon frågar om de får sova över när de är i staden.

Det ser extra fint ut nästa gång de kommer.

Jag har fixat lite innan ni kom. Jag ville göra det lite mysigare.

Det är första gången jag öppnar det här rummet

för någon utanför familjen och kan känna mig lite stolt över det.

Senaste besöket var av lillebror Even.

Han hade varit i Finland och tävlat i VM

och skulle göra sig redo för VM i Drammen.

Det gick inte så bra. Han blev sjuk här.

Han har nog haft det förut. Hela sprintlaget hade varit sjuka.

Han vaknade och tog ett test och fick två streck.

Men han hade ett fint sjukrum. Han återhämtade sig snabbt här.

Det är faktiskt ett väldigt fint ställe att vara sjuk på.

Den nya sommarkollektionen snart här.

Det är kul att vara med och utveckla sin egen produktion.

De tekniska träningströjorna ska vara lätta.

De ska vara bekväm att träna i.

De ska vara praktiska för någon

som vill vara aktiv och se bra ut.

Jag är inte så intresserad av design.

Jag ger alltid ärlig feedback. Det finns de som är bättre på färger än jag.

Men jag är noga med de tekniska detaljerna.

Jag försöker komma flitigt med input,

så att jag sätter min prägel på de produkter vi har i butik,

som en del i utvecklingen.

Det började med glasögon.

Med Gold Performance, som vi ser i mitten.

Sedan har vi Sunsetter i blått och gult. De svenska färgerna.

De har varit populära i vinter.

De svenska OS-atleterna fick dem först.

Jag är väldigt förtjust i Sverige.

Det har ni sett under hela rundturen.

Det är därför Sunsetter är blågula.

Hoppas Carl Gustaf ser avsnittet och ser min bild av honom.

Om han gör tumme upp i kommentarsfältet,

skickar vi blågula Sunsetter till honom och kungafamiljen.

Många tror att jag och Sverige är ovänner.

Jag träffar många trevliga svenska fans

som uppskattade tiden då vi hade duellerna med Sverige.

Jag träffar folk som är nyfikna på längdskidåkning och träning.

Det är kul att se att Sverige är på gång med flera nya åkare.

Jag har nog gjort längdskidåkningen mer spännande

för tv-tittare, publiken och för de yngre.

Jag hoppas att det kommer att fortsätta så.

Det är inte självklart.

Det ska bli spännande att följa längdskidåkningen i framtiden.

Den behöver klara nya utmaningar om den ska kunna behålla sin popularitet

och återskapa det vi har åstadkommit,

särskilt efter VM i Oslo och framåt.

-Det är många som saknar dig. -Både och, tror jag.

Ja, säkert både och.

Jag måste gå till jobbet. Men jag kan släppa ut er.

Tack för besöket. Kul att ni tittade förbi.

Vi kanske ses igen?